kimstolpe.blogg.se

Jag vill inte vara kompis med dig längre. Jag vill inte ha dig i mitt liv. Varför sökte du upp just mig? Ska man kanske inte fråga innan man blir vänner? Man kan inte bara ta för givet att någon vill ha sig i sitt liv. Du är liksom inte snäll mot mig. Du förstör. Det är det enda du gör. Du ger mig ingen glädje eller skratt. Du ger mig bara smärta och gråt. Du är egentligen inte värd mina tårar eller vänskap. Men jag ger dig tårarna iaf och jag försöker bli vän med dig. Men jag vill verkligen inte. För jag har tillräckligt med vänner och jag hade klarat mig bra utan dig. Tro mig. Du kom antagligen in i mitt liv när jag var liten och då hade jag kanske inte så mycket att säga till om. För jag förstod inte. Ingen förstod att det var du som kom. Hade vi vetat så hade vi sagt nej. Vi hade fryst ute dig från början. Det hade liksom varit enklare, jag hade nog klarat att växa ifrån dig. För jag har aldrig velat ha dig i mitt liv. Du har förstört så mycket i mitt liv. Det är så mycket som jag har fått avstå ifrån pga dig. Och det är inte så en vän ska göra. Jag har fått sluta med alla aktiviteter pga dig. Men innerst inne så vet jag att jag måste bli vän med dig. Jag måste acceptera dig för att klara av att ha dig i mitt liv. För att inte låta dig dra med mig ner i en avgrund. Och jag hoppas innerligt att jag klarar det under sommaren. Jag hoppas verkligen att programmet hjälper mig med det. För jag vet att jag måste. Men jag vill inte. Jag hade klarat mig så mycket bättre utan dig. Tro mig. Snälla. Låt mig få vara lycklig. Låt mig få vara en bra mamma och fru. Låt mig slippa gråta varje dag av smärtan du ger mig.