kimstolpe.blogg.se

2015-01-19
19:18:24

Underbara son

Alltså. Jag har verkligen två underbara pojkar. Och idag var Ludvig så underbart fantastiskt söt.

När jag kom för att hämta honom så stod han och väntade på mig med ett paket i handen. Han hade gjort en present till mig ❤️

Fantastiska underbara son ❤️ Ett halsband med alla våra namn på och ett armband med 'mamma' och 'kim' ❤️ Pedagogen sa att han ville göra det för att jag har ont. Mitt hjärta brister och bara tanken på att han går och tänker så gör ont i mig samtidigt som jag gläds ❤️ Fantastiska son❤️

Och det som gör så fruktansvärt ont i mig är han ska behöva känna denna tyngd när han bara är 4 år gammal. Jag hatar det. Det är så orättvist... Han ska inte behöva gå genom det. Jag hatar min kropp. Jag hatar allt med den. Den bara förstör.

Det enda positiva med den kroppen är att den skapade två fantastiska barn. För det är dom verkligen. Visst att dom gör mig mer gråhårig vissa timmar på dygnet, men så går Ludvig och gör ngt sånt här. Då smälter man verkligen. Jag älskar dig så mkt Ludvig och redan nu visar du vilken underbar individ du är ❤️❤️❤️ Tack älskade du för att du kom till oss ❤️❤️❤️

Kim - som gråter av kärlek till dessa underbara pågar ❤️

Kategorier: Barnen, Livet

Kommentarer:

2015-01-19 @ 19:28:44

#1: Annika

Det värmer verkligen i hjärtat när man ser den kärlek han har till dig <3

Svar: Tack <3

Kim

2015-01-19 @ 23:26:34

#2: Camilla

Hej! Jag läste intervjun som blogg.se gjort med dig. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men jag vill bara få sagt att jag känner igen mig i sååå mycket i det du skriver när jag fått bläddra runt här på bloggen en stund. Läst några tänkvärda inlägg med hög igenkänningsfaktor! Jag har själv reumatism och EDS. Jag vet hur det är att leva med ständig smärta och få höra oförstående kommentarer från omgivningen. Men det är bra att du skriver om det. Det kanske kan öppna upp ögonen för andra.
Jag tycker du är en riktig fighter. Ibland kanske det är tjatigt att höra. Som om man inte gjorde annat än kämpa. Så jag tänker bara skriva HÄNG I TJEJEN! :)

Svar: Tack! Det är verkligen en psykisk och fysisk kamp. Och då är det skönt att en främling som dig hör av sig. Har läst din blogg och kommer följa dig. Tack för att du hörde av dig och ge aldrig upp.

Kim

Kommentera inlägget här:

Namn:		Kom ihåg mig?
Mailadress:
Bloggadress: