09:51:00
Att fånga deras sista livsgnista...
Jag fick besöka vårdcentralen i onsdags (har jag för mig att det var, minnet sviker rätt så rejält) pga att min högra fot var totalt kall och ännu värre domningar. Dom ville kolla så att jag hade cirkulation i det så det inte var en propp. Cirkulationen var bra och jag syresatte mig bra. Har tunga andningar och ont när jag andas. Läkaren tror också det är ngt med nerverna så vi får höra vad som sägs när jag får komma till neurologen.
Jag är fortfarande i hård kamp med mitt högerben. Vänsterbenet har kommit igång men höger vill inte alls. Försöker jag ställa mig på det så viker sig ryggen. Har ingen kraft alls. Musklerna börjar förtvina, det skiljer 1,5 cm i omkrets på benen nu.
Jag märker hur jag tappar ord, hur minnet sviker samt att jag är ofokuserad mellanåt. Så jag är väldigt tacksam och glad över att jag får hjälpa mamma med företaget så jag håller hjärnan aktiv. Det är både roligt och bra träning. Och det bästa är att jag kan göra det hemifrån i sängen.
Har sagt det förr men säger det igen. Är så enormt tacksam för all hjälp jag får. Camilla och Ditte som turas om att hjälpa Agda med barnen till förskolan. Farmor och farfar som hjälper till här hemma när Johan måste jobba.
Ni är underbara. Utan er hade jag inte klarat mig. <3
Nu när värmen börjar komma så vill jag komma igång med min fotografering igen. Komma ut och fotografera naturen.
Men fram tills dess så ger jag blommorna här hemma ett sista andetag genom linsen.
En chans att få behålla sin utstrålning på bild.
En chans att aldrig bli glömd.
Kim - som inte heller vill bli glömd