14:07:54
När tyngden blir för tung
Jag lever.
Jag andas.
Jag kan se.
Jag kan höra.
Jag registrerar hur omvärldens arbetar aktivt runt mig.
Men hjärnan hänger inte riktigt med.
Minnet sviker och ibland så snubblas orden fram.
Jag försöker verkligen kämpa emot depressionen.
Barnen gör mig glada samtidigt som det gör mig ledsen. Inte att just dom gör mig ledsen. Men att jag inte kan vara en bra mamma. Jag vill leka med dom. Jag vill dansa med dom. Jag vill inte bara säga hela tiden 'tyvärr pojkar, men mamma kan inte'.
Det gör så ont i mig.
Det smärtar mer än värken.
Känns bara som jag tynger så många.
Jag försöker.
Jag gör verkligen det.
Häromdagen var vi ute och cyklade med pojkarna. Ludvig och Ellioth på sina cyklar. Jag i rullstolen och Johan gåendes. Det var kul att få komma ut. Höra deras skratt. Se deras glädje.
Har ansökt om hiss till vår byggnad. Hoppas inte det tar för jävla lång tid bara. Så jag inte behöver vara beroende av ngn annan för att kunna komma ut med barnen.
Har fått tid till neurologen. En väldigt snabb tid. Redan den 18.e maj. Så dom prioriterade nog mig. Vilket känns jävligt bra!
Agda är inte bara trött på sitt kropp. Utan även på sitt hår. Och eftersom jag tyvärr inte klara av att sitta i en bil till Jannie, för att sedan sitta å bli fixad och sen sitta i en bil hem igen så har jag fått OK att få göra det själv ☺️
Så nu ska jag bara bestämma mig för färg. Är sååååå sugen på koppar igen 😃
Får se vad det blir.
På ngt sätt så får jag försöka fräscha upp mig 😃
Kim - som är i desperat behov av en omstyling