09:37:13
Why me???
Jag är rädd. Det är så många tankar som bearbetas i min ofokuserade hjärna just nu. Känner mig vilsen. Även om jag blev mer deprimerad när jag fick min fibrodiagnos så kändes det ändå skönt att få veta vad som varit fel på mig sen barnsben. Men nu när dom inte tror att det bara är det, utan ska även utredas för en annan diagnos, så känner jag mig så förvirrad. Rädd. Vilsen. Skärrad. Ledsen. Ensam. Tom.
Jag vet att jag inte är ensam. Har så fantastiska människor runt mig. Våra familjer som finns och hjälper till. Fina vänner som engagerar sig. Personalen på pojkarnas förskola som hjälper till och framförallt förstår. Min älskade man som tar hand om både mig och pojkarna. Men ändå så känner jag mig ensam. I den här jävla smärtan. I den här orörliga kroppen. I dessa tankarna.
Jag vill ha tillbaka den Kim som jag var innan jag blev såhär mycket sämre. Även om jag hade ont då så fungerade iaf kroppen.
Ge mig ett svar på vad som händer med min kropp. I min hjärna. Varför fungerar jag inte? Varför är det så tungt att andas? Varför blir jag stelare?
Varför just jag!?