11:05:00
Kan man inte bara få medvind någon gång?
Att mitt försäkringsbolag inte täckte EDS, det visste jag sedan innan. Och det är fan tamej så jävla dåligt då man inte är sådär superduperfrisk och kan leva ett normalt liv. Men att dom inte skulle kunna hjälpa mig när det gäller mina bidiagnoser eller biverkningar som både medicinerna och sjukdomen ger mig, det är så jävla lågt och dåligt. Tycker dom inte man har det illa nog? Blir så jävla ledsen och trött. Trött på allt. Trött på att just jag har fått detta jävla liv och denna jävla kropp. Trött på att jag inte kan studsa upp på morgonen med ett leende på läpparna och ha ett jobb att gå till. Trött på att jag inte kan bidra med något ekonomiskt eller få något socialt liv om dagarna. Fan, det enda sociala jag får det är när man lämnar och hämtar barnen på förskolan, följer med och handlar eller hamnar på sjukhus. Jeaj hejja Kim, vilket jävla underbart liv du lever.
Sen var inte lämningen den roligaste heller idag. Barnen har ju börjat ny förskola sen förra veckan, idag skulle dom vara där utan mig för första gången. Att höra Ludvig gråta (han är väldigt ängslig av sig, precis som jag var när jag var liten) och säga att han inte ville att jag skulle lämna honom, det var fan ta mej inte lätt alls. Men jag vet att det går över fort, och det gjorde det, för när jag satt där i bilen och väntade på att pedagogen skulle höra av sig så kom det ett sms bara 5 minuter senare att allt var bra och dom lekte med bilar just nu. UNDERBART! Det värsta som finns är om dom är ledsna hela tiden. så puh.
Planen är att vi ska till deras gamla förskola idag för dom ska ha en picknick. Men vädret är inte så rolig och min kropp börja ge upp helt. Jag kan inte heller ta mina starkare tabletter om vi inte har någonstans att ta vägen innan picknicken börjar. Tur som fan att Johan går på långledigt imorgon. Då ska jag bara kura under täcket med sängvärmaren. Jag har så jävla förbaskat ont i ryggen att jag vet inte om jag ska gråta eller skratta. Igår fick jag börja gå med kryckorna igen. Hoppas innerligt att det inte går så långt att jag behöver ta rullstolen igen.
idag är ingen bra dag. Jag hoppas innerligt att den slutar bättre.
kram och kärlek