09:34:52
Kampen mellan hjärnan och kroppen.
Min hjärna skriker åt mig att hugga av mig ryggen och handleden, min kropp kämpar mot att jag ska låta bli. Jag har så sablans ont. Har haft svårt att sova. Vet att det är för att jag har gjort sånt som jag egentligen inte ska göra. Men någon måste ju göra det. Disken måste diskas, huset måste städas, maten måste lagas. Barnen ska tas om hand. Önskar att dom hade kunnat operera ryggen och höfterna. Så att det hade försvunnit. Önskar det fanns något att göra åt det. Att göra åt mig. Önskar jag kunde lagas.
Jag fick ju inte direkt någon hjälp hos handkirurgen i tisdags. Jag kom dit med hopp att dom skulle göra nervtestet direkt, precis som dom gjorde sist, men istället pratade hon bara med mig, kollade min handled och i princip idiotförklarade mig. Jag hade minsann ingen vanlig typisk symptom för karptaltunnelsyndrom eftersom min hand automatiskt böjer sig inåt och sen fastnar. Så jag ska få en tid hemskickad för ett ultraljud så dom kan kolla senorna efter kattbetet och sen en tid för nervtestet. Sen fick jag även en tid på onsdag till deras arbetsterapeut och sjukgymnast där jag ska lära mig att inte böja in handen. Men hallå, jag gör det inte självmant, det är senorna som drar ihop sig!!! Så jag ringde min arbetsterapeut när jag kom hem och hon ringde i sin tur till handkirurgen för att få lite svar, men dom svarade inte så hon lämnade ett meddelande. Blir så frustrerad och arg. Så nu ska jag behöva vänta ännu längre innan jag får veta något och kan få hjälp.
Mannen blev inringd till jobb imorse så idag kommer mamma och Isis hit till oss och sen klockan 16 så ska vi på kalas hos William :) Imorgon ska Johan och Ludvig på Redhawks matchen så jag hoppas på fint väder så jag kan försöka ta ut Ellioth lite.
Kim - som gärna vill se ljuset i tunneln